trasmattans

Om mindre än en månad är det val. Alla (nåväl, de flesta) myndiga svenska medborgare ska göra sin röst hörd. Vi ska välja vilka som ska styra kommunalt, lokalt och nationellt. Jag har full frihet att rösta på vem jag vill i dessa val. Min röst är lika mycket värd som Helle Kleins och som Henrik Brors. Det är ju fint på sitt sätt, men det skrämmer mig lite. I mitt tyce kan jag inget om politik. Jag kan det jag i skolan lärde mig om riksdagen. Såhär i efterhand tyckjer jag att jag borde engagerat mig mer när kunskapen serverades på silverfat (whiteboardtavla). Det lilla jag vet om landstinget och kommunen är pinsamt. Trots detta är min röst lika mycket värd som politiska proffs röster. Den här demokratiska möjligheten måste jag förvalta bättre. Jag ska ner på stora torget och prata med de som står i stugorna där. Idag gick jag omvägar för att slippa. Nästa gång jag är där blir det annorlunda!