Continuation
Promenaden var fantastisk! Jag har hittat ett nytt stråk där jag kan gå utan att få minsta känning i mina benhinnor. Den nya slingan består av (enligt egen uppskattning) 90 procent grusvägar vilket jag är oerhört glad över – det är så skonsamt mot både mina benhinnor (som jag pajjade på löpband år 2006 på Nya Zeeland) och mina knän som, liksom resten av min kropp, förändrades drastiskt ifråga om spänst och uthållighet strax efter min tjugofemårsdag. Till det sämre.
Nog om promenaden – vad väntade mig när jag kom hem? Hade degen jäst klart? Nej, inte riktigt så jag fick pula omkring här hemma med lite annat i väntan på den. Men nu några timmar senare är den utbakad och tre bröd står och jäser under en bakduk i mitt kök så nu ska jag vänta ytterligare en och en halv timme innan jag får skjutsa in dem i ugnen. Mitt tålamod är inte det bästa, men jag ska vara stark och låta dem ta tid på sig. Reward:en blir ju så mycket större när de väl är klara. Det vet jag ju.
Ps. Jag vill vara Johanna Koljonen. Eller åtminstone prata finlandssvenska!
