trasmattans

I vanliga fall är jag, tycker åtminstone jag själv, en relativt lugn och timid person. En person som i största möjliga mån försöker se saker ur fler synvinklar än min egen. Det händer ju, trots allt, att man ibland ändrar sina åsikter. Men när det kommer till drosophila melanogaster så står jag fast. De driver mig till vansinne! De är överallt. De är små. De är fula. Man börjar ju längta till vintern för mindre!

Apropå det här med dåligt med pengar så kommer jag behöva en del gratisnöjen jag kan ägna mig åt. Om jag nu skulle råka få någon tid över mellan skolböcker och jobbet. Ponera att jag skulle få det, vad är då det bästa att göra med tiden? Jag vet en del saker jag gillar. Testa nya recept är en sådan grej. Nej, jag vet att det inte är gratis i ordets rätta bemärkelse, men hey ”äta bör man, annars dör man”. Bibliotek är ju annars ganska mysiga och de brukar ha en rekorderlig mängd tidskrifter man kan bläddra i. Om man nu vill läsa ännu lite mer, menar jag. Man kan promenera/cykla omkring och upptäcka nya delar av staden. Och så kan man titta på människor. Och det här med att titta på människor, det kan jag göra länge. Medan jag ser människor passera låter jag mina tankar flyga fritt och kreera livshistorier om människorna i fråga. Häromdagen hittade jag ett nytt guldställe för människospaning: banken. Att jag aldrig tänkt på det förut – alla behöver ju pengar! Jag var där för att uträtta ett ärende och det var ungefär femtio personer till från alla möjliga nationaliteter och i alla möjliga utföranden. Mycket, mycket intressant! Någon som kan bidra med något annat klockrent gratisnöje? Feel free to spread the word!

Den här hösten kommer jag ha mindre pengar att röra mig med än jag haft sedan jag flyttade hemifrån år 2004. Jag har bestämt mig för att se positivt på det här och ta det som en ny erfarenhet. Jag inbillar mig just nu att det ska bli spännande på något sätt. Det som inte dödar det härdar ju som bekant. Och att jag ska kola vippen på kuppen känns trots allt inte som en trolig utgång. Alltså blir jag härdad. Och det är man ju gärna. Det är ju lite "kaaarugt" som någon hemmavid skulle sagt.

Ps. Påminn mig gärna om det här när jag får för mig att klaga.

Ett härligt dygn är slut och vi har hunnit med massor. Så blir det om två effektivitets-ess umgås. Promenad längs ån, en stilla strosning på stan (vilken sedermera utvecklades till en flykt undan spöregn, åska och blixtar in på Magnussons för en fika), ostinköp (Charolais, Gaperon, Vully samt en klassisk Brie) och filmhyrning. Vi njöt av goda ostar, god mat, goda drycker. Allt toppat med massa, massa prat som sig bör. Vi hann även med tre Johan Falk-filmer. De njöt vi dock inte så värst mycket av...

Ja, idag får jag allt tänka om. Vädret beter sig inte som jag hade önskat. Om jag fått bestämma hade det varit samma väder idag som det var igår, men så är inte fallet. Inte ens nära. Så dagens aktiviteter blir andra än först tänkt. Jag tror det blir kortare promenader, mer Johan Falk och fler drinkar. Vi får helt enkelt göra det bästa av situationen. Funderar på om inte en fika också ingår i att situationsanpassa aktiviteter utifrån grådassigt väder inklusive nederbörd till och från. (Mest till).

Min besökande vän påminde mig dessutom om att hon är allergisk mot rotfrukter så det blev till att tänka om även matmässigt. Pizza får det bli. Hemmagjord pizza med mustig tomatsås som får koka länge. Vad vi ska toppa den med får vi väl komma överens om men jag tänker i banorna av pesto, soltorkade tomater, champinjoner, zucchini, mozzarella, färska tomater, ruccola och ett och annat flarn parmesan. Pizza är ju den ultimata filmmaten. Att jag inte tänkte på det från början – går det fort går det fel!

Här kommer en bild på tre skivor hasselnöts- och fikonbröd. Jag tycker det är godast precis som det är. Inget pålägg, inte ens smör. Men med det gör man ju som man vill såklart!

I sommar har jag haft en hel del tid att läsa böcker. Böcker som inte ingår i min utbildning. Kinda najs, huh!? Bland annat har jag plöjt dessa:

Hundraåringen som gick ut genom ett fönster och försvann av Jonas Jonasson

• Fullkomligt otrolig historia som hela tiden förvärras/fördjupas/förvirras. Skriven med ett otroligt broderande språk. Gillart'!

Box 21 av Roslund och Hellström

• Trafficking och spänning i ett sådant omfång att det äcklar mig. Jag lämnades med ett stort tomrum och var helt tagen av berättelsen när jag läst sista sidan. Roslund och Hellström har jag upptäckt den här sommaren och jag ser fram emot nästa ledighet när jag får läsa fler av deras böcker!

Den orolige mannen av Henning Mankell

• Tio år sedan senast släpper Mankell en ny Wallander-deckare. Ganska medioker bok. Underhållande at times, overklig at times. Den funkar, men inte mer.

Prinsessan av Burundi av Kjell Eriksson

• Köpte den för att det utspelar sig i Uppsala, tänkte att det kunde vara kul med lite lokal-crime. Det var det inte. Sommarens bottennapp. Rekommenderas ej – långtradig, inget speciellt språk och jag hade redan långt innan boken var slut räknat ut hur den skulle sluta.

Tre sekunder av Roslund och Hellström

• Dubbelliv och bomber som detonerar. En riktig nagelbitare. Läs den!

Hypnotisören av Lars Kepler

• Jag har något emot att läsa de böcker som är ”hetast just nu”. Har alltför många gånger blivit besviken när jag läst böcker som är som mest hajpade och därför har jag väntat med att läsa Hypnotisören. Såhär i efterhand undrar jag hur fan jag tänkte. Boken är fantastisk om än en aning overklig, men hey, det håller ju! Går inte att lägga ifrån sig så om du har skolböcker du måste läsa parallellt – spara den till nästa lov!

Tre till som inte finns på bild är följande:

Tusen små bitar av James Fray

• Verklighetsbaserad. Droger och behandlingshem. Gripande och bitvis grät jag.
  

Odjuret av Roslund och Hellström

• Den första Roslund och Hellström jag läste. Därefter var jag hooked. Behandlar bastialiska övergrepp mot barn. Framkallar kväljningar. En riktig läsupplevelse.

Nattvandraren av Björn Hellberg

• Historien är inte den mest spännande jag har läst, men den är okej. Hellbergs språk är däremot toppklass – lika finurligt formulerat som frågorna i På spåret när det begav sig. En härlig läsupplevelse språkmässigt!

Det finns så mycket jag vill ha. Så många materiella ting som hägrar. Jag trivs inte med att känna så, men jag kan inte förneka det heller.

Jag (inbillar mig att jag) behöver:

• Nya promenadskor
• Nya träningsskor
• Nya dansskor
• Ett par svarta ballerinaskor
• Ett par grå boots
• Ett par svarta stövlar
• En svart blus
• Strumpbyxor med prickar på
• En smyckeshållare av något slag
• Ett träningskort
• Ett danskort
• En CK-klocka
• En ny dator
• Martiniglas

Och ungefär tusen saker till som jag inte tänker på för tillfället.

Är det inte för sorgligt egentligen. Här sitter jag, en välgödd och (ur ett världsgenomsnitt) välbärgad människa. Jag har en fast inkomst varje månad. Jag har tak över huvudet. Jag har så mycket kläder (och skor) att jag kan variera mig beroende på säsong. Jag har en mjuk säng att sova i. Jag har fluffiga kuddar att vila mitt huvud på. Jag kan duscha varje dag och jag kan äta mig mer än mätt flera gånger varje dag. On top of everything har jag underbara vänner som får mig att utvecklas, en familj som alltid finns där och en fantastisk sambo som behandlar mig som en jämnbördig och som får mig att skratta flera gånger varje dag. Trots allt detta vill jag ha mer. Skämmes ta mig fan!

Om mindre än en månad är det val. Alla (nåväl, de flesta) myndiga svenska medborgare ska göra sin röst hörd. Vi ska välja vilka som ska styra kommunalt, lokalt och nationellt. Jag har full frihet att rösta på vem jag vill i dessa val. Min röst är lika mycket värd som Helle Kleins och som Henrik Brors. Det är ju fint på sitt sätt, men det skrämmer mig lite. I mitt tyce kan jag inget om politik. Jag kan det jag i skolan lärde mig om riksdagen. Såhär i efterhand tyckjer jag att jag borde engagerat mig mer när kunskapen serverades på silverfat (whiteboardtavla). Det lilla jag vet om landstinget och kommunen är pinsamt. Trots detta är min röst lika mycket värd som politiska proffs röster. Den här demokratiska möjligheten måste jag förvalta bättre. Jag ska ner på stora torget och prata med de som står i stugorna där. Idag gick jag omvägar för att slippa. Nästa gång jag är där blir det annorlunda!

Samsung 800jet är en mobil som jag köpte i mars. Jag var kär första veckan. Sen gick det över. Det övergick i hat. Samsung 800jet är helt odrägligt dålig att skriva sms på. Så dålig så att jag i det längsta undviker att göra det. I övrigt har den en 3.5 mm hörlursutgång. Som glappar. Konstant. I den vänstra hörselluren sprakar det. Bara sprak, ingen musik. Dessutom får 800jet ibland för sig att jag har satt i någon kabel i den som ska kunna ge tv-ut och då blinkar en flash om att jag ska välja tv-ut eller usb. Att jag då inte alls satt in någon kabel har ni väl redan förstått. Alldeles nyss upptäckte jag en ny fenomenal feature på 800jet:

Om man slår på timern så räknar den ner tiden, det förväntar man sig ju. Vad man, eller i alla fall jag, också förväntar sig är att den ska larma på något sätt när tiden gått ut. Det gör den inte. Så efter att ha kämpat med surdegen i fem dagar i olika etapper larmas jag inte när de är klara i ugnen. Som tur var hade jag lite koll vid sidan av så de är inte brända, men hur konsistensen är har jag ingen aning om. Vill inte skära i bröden förrän de kallnat heller. Så jag gör det när jag kommer hem från jobbet. Och dit åker jag nu. Jag tar med mig samsung 800jet och åker till jobbet. Sen tar jag med mig samsung 800jet och åker hem från jobbet. Om samsung 800jet sedan någonsin får följa med någon annanstans det får vi se när brödet delats.