trasmattans

Middagen idag var enklast möjlig. Färska majskolvar och till det en grönsallad med vinägrett. Två tips:



Köp nu, de är perfekta!     Jättegod till vinägretter!

Nu när skolan snart börjar igen tänkte jag försöka fylla frysen med lite paniklösningsmat. Såndär mat som man kan ta fram utifall man inte har några rester att ha i matlåda. Piroger är ett fenomenalt exepel på sådan mat: De kan fyllas med i princip vad som helst. De kan ätas utan bestick. De är lika goda varma som kalla. Jag gjorde en sats deg imorse. Oftast brukar jag använda en bakpulverdeg så det går snabbt. Men degen jag använde till pizzan häromdagen gillade jag så mycket att jag testade den igen. Funkade utmärkt! Degen blir betydligt mer lättarbetad och luftig när den fått jäsa jämfört med bakpulverdeg. Har man inte tid att jäsa degen så funkar bakpulverdeg helt okej, men den jästa degen gav bättre konsistens tyckte jag. Här är receptet (stulet från ica.se):

Ingredienser

3 1/2 dl iskallt vatten

50 g jäst
2 msk olja
1 msk salt
10 dl mjöl + extra till utbakning

Gör såhär

1. Häll vattnet i en bunke, tillsätt jäst och oljan. Vispa ihop allt. Tillsätt saltet.
2. Häll i mjölet, knåda eller låt degmaskinen arbeta degen till en jämn degboll.
3. Låt degen jäsa i 1-1 1/2 timme i en stor degbunke.
4. Ta upp degen, dela och forma den till mindre ”degbollar”. Lägg upp dem på ett fat och ställ in i kylen med en blöt handduk över och låt stå i minst 5 timmar.

 

Det här med att degen ska jäsa fem timmar kan ju tyckas bökigt. Men oftast lagar jag mat framåt kvällskvisten och då passar det rätt bra att göra degen på morgonen/förmiddagen och sedan baka ut den på eftermiddagen. Jag kan inte tänka mig att degen egentligen behöver de där fem timmarna i kylskåp. En räcker säkert. Får degen bara jäsa lite längre i värme kanske det till och med går att baka ut den direkt – testa vettja!

 

Pirogerna penslade jag med ägg och sprinklade dem sedan med vallmofrön innan jag gräddade dem i 175 grader typ 10.15 minuter. Jag har alltid vallmofrör på mina piroger för det hade mamma när jag var liten och jag gillar crunchet det ger. Självklart går det bra utan, pensla dem bara uppvispat ägg i så fall!

 

 

Jag gjorde en fyllning med fetaost/ajvar relish/spenat/paprika, en med fetaost/pesto/soltorkade tomater/spenat/paprika och en klassisk köttfärspirog (köttfärs/tomater/gul lök/vitlök/chilisås/cayennepeppar/basilika. Samtliga röror kryddades, så klart, med salt och peppar.

Efter min promenadslinga växer nypon. Och de är snart sådär härligt röda att jag kommer vilja plocka dem. Men vad gör man med nypon egentligen? Chutney? Marmelad? Någon som har en idé eller två?

 

Ps. P3-humor är inte equivalent med Matilda-humor.

Jag tänkte bjuda på inspiration till en bakelse. Får man kalla biskvi bakelse? Nåväl, inspiration till något bakat som jag provade mig fram till förra veckan: Blåbärsbiskvi.

 

 

Vi plockade ju massa hallon och blåbär för några veckor sedan när vi var på hemmaplan och de bär som inte blev sylt åkte snabbt in i frysen för att avnjutas i diverse konstellationer fram till nästa bärsäsong. Anyway: Jag gjorde biskvibottnarna på skållade sötmandlar. Gör som ni vill men jag råder er att inte använda färdig mandelmassa, det är så lätt att göra själv. Och att ”ploppa” mandlarna efter skållningen är bland det mest terapeutiska jag vet!

 

Till 20 stycken bottnar behövs:

100 gram sötmandel

1 ½ dl socker

2 äggvitor

 

Skålla, skala (jippie!) och mal mandlarna (jag körde dem i matberedaren – klockrent!). Blanda dem sedan med sockret. Vispa äggvitorna lätt och vänd ner dem i mandelblandningen.

Klicka ut smeten på bakplåtspappersbeklädd plåt och grädda mitt i ugnen i ungefär 8 minuter på 175 grader. Låt bottnarna svalna.

 

Gör under tiden båbärsmoussen. Till den använde jag:

 

200 gram blåbär

¾ dl socker

1 tsk vaniljsocker

4 gelatinblad

100 gram färskost

2 dl vispgrädde

 

Blötlägg gelatinbladen, mixa sedan blåbären. Mina var inte helt tidade, tror de hade vunnit på att vara det. Hetta upp en del av blåbärsmixen smält däri gelatinbladen. Resterande blåbärsmix blandas med socker, vaniljsocker och färskost. Häll i gelatinblandningen i blåbärsmixen. Vispa därefter grädden och vänd försiktigt* ned den i blåbärsblandningen. Den här moussen lät jag sedan vila i kylen ett tag (så lång tid det tog för oss att äta middag, en halvtimme kanske).

 

När moussen fått vila och mandelbottnarna svalnat byggde jag på mousse på bottnarna. En klick på varje – efter behag. Forma gärna moussen toppig för den klassiska biskvilooken. Därefter fick de halvfärdiga biskvierna vila i kylen lite till, liksom för att ”sätta sig” och bli lite mer lätthanterliga. När så skett smälte jag mörk choklad, valfri god sort, över vattenbad. Däri doppades sedan biskvierna. Sammanlagt gick det kanske åt 50 gram choklad. När biskvierna var klara blev det skjuts in i kylen för majoriteten av dem. Någon tog vägen rakt ner i magen och några fick plats i frysen för att avnjutas när andan faller på.

 

* Med försiktigt menar jag just försiktigt. Riskera inte att blanda runt det så mycket att gräddens fluffighet förgås.

Imorgon blir det mer inspirerad, eller framförallt planerad mat. Min vän, tillika före detta svägerska och numer låtsasstorasyster gör mig och Uppsala den äran med ett besök. Jag ser fram emot massa inspirerande samtal, någon promenad, att upptäcka någon ny del av staden samt att visa mina guldkorn. Eftersom det är vardag blir det vegetarisk mat, så jobbar vi i det här hushållet. Det blir ugnsrostade rotfrukter, kokt majskolv och ugnsgratinerad chevré på tunn brödskiva toppad med flytande honung och pinjenötter. Till dessert blir det mer getost, förutsatt att Torgkassen fått in nya fräscha Lingot des Causse eller Fromage Cathare. I annat fall hittar vi på nåt annat. Lite Gino kanske, nån god choklad eller kanske bara popcorn. Får se vad sällskapet tycker passar bäst till Mojitos, Strawberry daiquiris och Johan Falk som är det kvällen kommer bestå av. Can't wait!

 

Hasselnöt- och fikonbrödet blev så bra att jag till dagen efter bestämde mig för att våga mig på en Levain. Jag satte således en vetegrund och efter ett och ett halvt dygn bakade min käre sambo ut dem och bakade av dem. Perfekta blev de! Var fanatiskt gott till de kräftor vi åt dem till. Kräftorna var däremot inte jättegoda så Icas jubokräftor behöver ni inte investera i!

Bildbevis på det färdiga hasselnöts- och fikonbrödet har det inte blivit, men på Levainen finns det. Håll till godo!

Till lunch idag blev det falafel i pitabröd. Jag gillar verkligen falafel och äter dem helst ut pitabröd tillsammans med just yoghurtsås och isbergssallad, tunna gruk- och tomatskivor samt grovt riven morot. Det finns tre splendid:a saker med falafel (utöver att det är asgott):

 

1. Det är rättså billigt och nyttigt.

2. Man gör det i en mixer (lite disk).

3. Funkar perfekt att frysa.

 

Vi gör alltid våra falaflar som små platta biffar de passar bättre i pitabrödet och får en jämare stekyta då, tycker vi.

 

Till en sats använder vi:

 

En burk kikärtor a' 400 gram alternativt 250 gram egenkokta, frysta.

1 finhackad gul lök.

1 pressad vitlöksklyfta.

(minst) 1 tsk mald spiskummin

0.5 tsk salt

0.5 dl hackad persilja om man har färsk, annars fryst efter behag.

2 krm sambal oelek

2 msk majsstärkelse

Smör att steka i.

 

Skölj kikärtorna. Skala och hacka löken. Mixa alla ingredientser i en mixer. Stek varje ”biff” ungefär 2 minuter/sida. Simple as that! Receptet går utmärkt att dubbla eller tredubbla eller, ja ni fattar. Se bara till att allt får plats i mixern.

 

Till detta serverar vi då alltid yoghurtsås. Den kan se lite olika ut beroende på vad som finns hemma. Men typ:

 

4 dl yoghurt (valfri naturell sort, behöver absolut inte vara turkisk/grekisk. Vi kör alltid på vanlig ”frukostyoghurt” och det enda som händer är att såsen blir lite rinnigare).

Hackad persilja (fryst eller färsk) tills såsen får nog många gröna prickar i sig.

Flytande honung, två matskedar ungefär.

Saft från citron eller lime, typ en hel lime eller en halv citron.

0.5-1 tsk sambal oelek.

 

Blanda. Ställ kallt, eller på bordet.

 

Hade inga tomater och morötter, men det gick ner ändå!

Promenaden var fantastisk! Jag har hittat ett nytt stråk där jag kan gå utan att få minsta känning i mina benhinnor. Den nya slingan består av (enligt egen uppskattning) 90 procent grusvägar vilket jag är oerhört glad över – det är så skonsamt mot både mina benhinnor (som jag pajjade på löpband år 2006 på Nya Zeeland) och mina knän som, liksom resten av min kropp, förändrades drastiskt ifråga om spänst och uthållighet strax efter min tjugofemårsdag. Till det sämre.

 

Nog om promenaden – vad väntade mig när jag kom hem? Hade degen jäst klart? Nej, inte riktigt så jag fick pula omkring här hemma med lite annat i väntan på den. Men nu några timmar senare är den utbakad och tre bröd står och jäser under en bakduk i mitt kök så nu ska jag vänta ytterligare en och en halv timme innan jag får skjutsa in dem i ugnen. Mitt tålamod är inte det bästa, men jag ska vara stark och låta dem ta tid på sig. Reward:en blir ju så mycket större när de väl är klara. Det vet jag ju.

 

 

Ps. Jag vill vara Johanna Koljonen. Eller åtminstone prata finlandssvenska!

Ni vet hur det vissa morgnar inte är några som helst problem att gå upp. Imorse var en sådan morgon. Klockan åtta studsade jag upp ur sängen – dels hade jag fått åtta och en halv timmes sömn, dels hade jag en deg som väntade på mig. Degen var (är) en surdegsgrund som stått och surnat till i fem dagar, lmed lite extra mjöl sedan igårkväll. Och klockan 8:00 var den alltså redo att gå från att vara en grund till att bli en deg. Sagt och gjort: mer mjöl, lite vatten, fikon och hasselnötter blandades nästan tio minuter i bakmaskinen. Än så länge ser det hoppfullt ut, men det är nog tre timmar kvar innan jag kan baka ut degen till limpor (som sedan ska jäsa ännu mer). Men som det sägs: ”Tid är det enda man har gott om” (hmpf) så jag sysselsätter mig med en promenix nu och återkommer när utbakningen har skett.

 

To be continued...