trasmattans

Idag när jag kom hem hade jag ett brev från Socialstyrelsen på hallmattan. Mitt hjärta parkerade sig omedelbums i halsgropen. Tankarna gick i banor av ”Vad har jag nu lyckats med?” Men det var bara en bekräftelse på min registrering hos donationsverket. Pjuh!

Ps. Jonas Gardell - jag vill ha honom som husdjur!

Under min promenad passerade jag några smågrabbar som tränade fotboll. De var inte gamla. Hur gammal är man när man börjar med organiserade fotbollsträningar? Sex år? Kanske sju? De var i alla fall så små att de fortfarande tränade i sina idolers klubbtröjor. I vilket fall så stod de uppradade och hade vad som föreföll vara en uppvärmningssession. Oh, boy det var roligt! Jag tror inte en enda gjorde samma rörelse som tränaren. I alla fall inte på samma sätt. Det var en härlig syn! Jag ville mig ner där på gräsmattan och begrunda de små liven. Men jag tänkte om för jag tänkte på vad föräldrarna skulle tänka om mig. Tänk om, tänk rätt så att säga.

(Hade jag däremot satt mig ner och kollat och sedan märkt föräldrarnas blickar hade det varit ett klockrent exempel på learning by doing. Right?)

Hörrni! Det känns bra det här. En ny termin har börjat och jag känner mig pepp. Förra terminens sociologi var inte helt igenom min grej. Om pedagogik är det är jag inte kvinna nog att uttala mig om efter en dags introduktion. Men om jag får gissa så gissar jag att fallet är som sådant. Men vi får väl se. Har precis läst några sidor i första delkursens första bok (nej, ni vill inte veta hur många jag ska plöja). Anyway – det förefaller intressant! Hittills har det bara handlat om massa gubbar. Eller i rättvisans och jämställdhetens namn kanske jag ska säga massa gubbar och två tanter. Och visste ni till exempel att min favoritpedagogik hittills (som jag alltid försvarar mig med när något går fel) ”learning by doing” skapades (är det rätt uttryck?) under tidiga nittonhundratalet av en man (surprise!) vid namn John Dewey. Dewey var för övrigt professor i filosofi, pedagogik och psykologi vid trettiofem års ålder. Kanske borde jag läsa dubbelt ändå? Vilket massivt litet textstycke det här blev, var inte alls meningen. Tror jag behövde rensa tankarna lite. Ska göra det ordentligt med en promenad nu. Jag ber att få återkomma i ämnet!

Ps. Vad tycker ni om uttrycket pedagogisk experimentverkstad? Är det inte fantastiskt?

(Pps. Jag ber om ursäkt för alla parenteser i stycket och hoppas på ert överseende!)

Jahapp. Imorgon är det dags för skola igen. Fritid ersätts med skoltid, skönlitterär läsning ersätts med facklitterär dito, impulsivitet ersätts av självdisciplin. Och jag kan knappt bärga mig. På riktigt. Jag tänker att ju snabbare jag får börja skolan igen desto snabbare blir jag klar med min utbildning. Och då kan jag påbörja min resa mot mitt drömjobb. Jag drömmer om ett åtta till fem-jobb där man bara jobbar vardagar. Alla helger ledigt alltså. För att inte tala om att storhelger också är ledig tid! Och om jag ska våga mig på att dream:a real big så drömmer jag om en tjänst där jag får sluta tidigare än 17 på fredagar. Jag tänker mig 14:00 någonting. Sikta mot stjärnorna och du når i alla fall grantopparna. Right? ;)

Ojoj, nu har jag plockat undan sommarkläderna och tagit fram höst-/vinterkläderna ur gömmorna. Jag gillar att plocka undan de kläder som inte är i säsong för tillfället för då känns de liksom nya när man får ta fram dem igen. Jag ”hittade” massa plagg nu som jag helt glömt bort att jag har. Och om vi säger såhär då: Om jag börjar bubbla om att jag behöver köpa höstkläder så är det fritt fram att slå mig på fingrarna med en linjal eller liknande! Skogarderoben däremot behöver utökas en aning. Så det står näst på min to do-list för dagen: Bege mig på ballerinaskojakt. Jag vill ha enklast möjliga modell i svart. Wish me luck!

Mina damer och herrar. Igår hade jag en fantastisk avslutningsdag på sommaren. Jag var på roadtrip med bästa fröken Magnusson. Vi åkte till Insjön tur och retur för att hämta ett vinställ fröken hade köpt där. En massa snack i bilen och massa bilkörning. Gosh, jag saknar att köra bil! Innan vi for käkade vi lite potatis- och purjolökssoppa kokad på den egna buljongen, funkade finfint. Till soppan åt vi Bergis i kuvertformat som jag slängde ihop på förmiddagen. Om surdegsbröd kan ätas med samvetet någorlunda i behåll så är Bergis ett bröd man kan äta efter att man bett samvetet dra dit pepparn växer. Men de är ju så goda!

Jag vill inte klaga på den här sommaren, men känner mig ändå inte helt nöjd med den nu när det kommit till sitt slut. Vädret har övervägande varit fantastiskt och det är ju faktiskt det viktigaste för mig som svensk under min svenska sommar! Dock hade jag helt fel upplägg på min semester känner jag såhär i efterhand. Den blev så uppdelad - hattig och stressig. Mycket jäkt även under de ”lediga” veckorna. Men det har jag ju lärt mig nu. Så nästa sommar blir det minst fyra veckors sammanhängande ledighet. Skönt att det bara är tio månader kvar!

En hel del härligheter hanns med. Men jag ville ha mer. Å andra sidan - när känner man någonsin att man varit nog ledig?

Jag har reflekterat över två saker när det kommer till bilförare. Det här är något jag börjat begrunda nu när jag betydligt oftare ikläder mig rollen som fotgängare än den som bilförare.

För det första: Tänker man inte på att nederbörd i form av regn stannar i försänkningar i marken? Och att när man då kör genom dessa försänkningar så stänker det vatten. Say no more. Den andra reflektionen är hur sällan bilförare saktar ner inför korsandet av övergångsställen. Vad skulle hända om den som klev ut halkade eller på annat sätt hamnade liggande på vägen? Pannkaksplatt skulle vederbörande bli. Som sagt, say no more!

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det här. Bilden togs 20:30 och då är det mörkt ute. Så mörkt att lamporna i fönstren måste tändas. Jag blir betydligt piggare när majoriteten av dagens timmar är ljusa än när mörkret lämnar oss sent och sedan smyger sig på tidigt igen. Men jag är ingen höst- och vinterhatare. Jag ser en tjusning i att ha flera årstider, de har alla sina egenheter och ger oss olika möjligheter. Dessutom är jag övertygad om att det är bra att längta. I alla fall lite. Och nu är ju inte sommaren mer än tio månader bort och däremellan ska vi tända ljus, dricka varm choklad, åka skidor, bygga snögubbar, öppna julklappar, pimpla och äta påskägg. Strax därefter ska jag fylla år och sedan brukar det bara säga svisch så går folk omkring i bikini och badbyxor. Igen. Det är nog inte så farligt ändå!

Nu när skolan snart börjar igen tänkte jag försöka fylla frysen med lite paniklösningsmat. Såndär mat som man kan ta fram utifall man inte har några rester att ha i matlåda. Piroger är ett fenomenalt exepel på sådan mat: De kan fyllas med i princip vad som helst. De kan ätas utan bestick. De är lika goda varma som kalla. Jag gjorde en sats deg imorse. Oftast brukar jag använda en bakpulverdeg så det går snabbt. Men degen jag använde till pizzan häromdagen gillade jag så mycket att jag testade den igen. Funkade utmärkt! Degen blir betydligt mer lättarbetad och luftig när den fått jäsa jämfört med bakpulverdeg. Har man inte tid att jäsa degen så funkar bakpulverdeg helt okej, men den jästa degen gav bättre konsistens tyckte jag. Här är receptet (stulet från ica.se):

Ingredienser

3 1/2 dl iskallt vatten

Gör såhär

1. Häll vattnet i en bunke, tillsätt jäst och oljan. Vispa ihop allt. Tillsätt saltet.
2. Häll i mjölet, knåda eller låt degmaskinen arbeta degen till en jämn degboll.
3. Låt degen jäsa i 1-1 1/2 timme i en stor degbunke.
4. Ta upp degen, dela och forma den till mindre ”degbollar”. Lägg upp dem på ett fat och ställ in i kylen med en blöt handduk över och låt stå i minst 5 timmar.

Det här med att degen ska jäsa fem timmar kan ju tyckas bökigt. Men oftast lagar jag mat framåt kvällskvisten och då passar det rätt bra att göra degen på morgonen/förmiddagen och sedan baka ut den på eftermiddagen. Jag kan inte tänka mig att degen egentligen behöver de där fem timmarna i kylskåp. En räcker säkert. Får degen bara jäsa lite längre i värme kanske det till och med går att baka ut den direkt – testa vettja!

Pirogerna penslade jag med ägg och sprinklade dem sedan med vallmofrön innan jag gräddade dem i 175 grader typ 10.15 minuter. Jag har alltid vallmofrör på mina piroger för det hade mamma när jag var liten och jag gillar crunchet det ger. Självklart går det bra utan, pensla dem bara uppvispat ägg i så fall!

Jag gjorde en fyllning med fetaost/ajvar relish/spenat/paprika, en med fetaost/pesto/soltorkade tomater/spenat/paprika och en klassisk köttfärspirog (köttfärs/tomater/gul lök/vitlök/chilisås/cayennepeppar/basilika. Samtliga röror kryddades, så klart, med salt och peppar.

Var en sväng förbi Bondens marknad innan jag åkte vidare på en uppdateringsfika. Bondens marknad är ett fantastiskt påfund om ni frågar mig. Lokala producenter som samlas och har en liten marknad där de säljer sina varor/alster till spottstyverpriser. Tummen upp! Se här vad jag fick för under hundralappen:

2 purjolökar

1 kilo morötter

1 knippe palsternackor

1 gul zucchini

1 grön zucchini

1 knippe rödbetor

1 knippe polkabetor

2 kålrötter

Just det! Sa jag att det var ekologiskt odlat allting? Amazing!

Har ni känt vilken fräsch luft det är idag? Helt fantastiskt! Jag vill bara vara ute hela dagen. Så blir det nog inte riktigt, men en hel del utomhusaktivitet blir det. Jag började dagen med en promenad (se bilregn nedan), snart ska jag käka lunch och därefter styr jag cykeln mot stan. Jag börjar med att reka Bondens egen marknad och fortsätter sedan för en uppdateringsfika med en vän som varit på resande fot hela sommaren. Framåt kvällen ska jag baka piroger och fålla en flagga. Dessutom är det ju fredag så en mojito är väl på sin plats!

Först går jag i en dunge, sen upp...           ...sen ner...               ...sen upp...

...sen platt...                 ...sen upp, sen förbi en jättefin ljungdunge...

...sen ner...             ...sen upp...            ...sen ner...

...sen förbi en åker...        ...sen jätteupp...     ...sen jättener!

På vägen finns nypon. Men också de här blå rackarna. Vad är det?

Vi två i vårt lilla hushåll har länge stört oss på den mängd grönsaks- eller kanske främst rotsaksspill som blir när man rensar/skalar desamma. Det känns som ett hemskt slöseri. Så igår när vi ugnsrostade rotfrukter (vilket jag by the way verkligen kan rekommendera nu såhär på hösten, återkommer om hur vi brukar käka det) sparade vi allt skal och allt rens. Sedan tidigare hade vi även sparat ett par broccolistockar. Allt detta lade vi sedan ihop i en gryta med några vitpepparkorn, lite salt och ett par liter vatten. Sedan fick det koka i två timmar. Imorgon när jag får besök hade jag tänkt bjuda på soppa av egenkokt buljong och nybakad Levain. Vore fantastiskt om det funkar, snacka om ta tillvara! Återkommer.

Ps. Vågar du fortfarande komma hit nu, Annie?

I förrgår gjorde jag gjort något som jag borde gjort för länge sedan. Jag anmälde mig som donator hos donationsregistret. Jag kan inte komma på några direkta nackdelar med att vid mitt frånfälle donera mina organ. De enda tanken som kom upp var av typen ”tänk om man behöver sitt hjärta dit man kommer efter man dött”. Jag kom fram till att den sannolikheten inte är så stor. Och om det ändå skulle vara så då har jag nu uteslutit mina chanser att komma vidare. Istället kommer jag att vila ett par meter under jordskorpan samtidigt som mina organ förhoppningsvis kommer fortsätta leva vidare hos någon som behöver dem bättre här i sitt jordeliv. Vad tycker du – donator eller inte? Pros and cons?

Hade ett röstmeddelande på min mobil igår kväll som jag känner att jag vill delge världen:

”Hej, det är mamma. Tänkte bara säga att din bror har skjutit sin första ripa. Och din pappa har skjutit sin första björk. Hejdå!”

Vågar jag ringa upp?

Efter min promenadslinga växer nypon. Och de är snart sådär härligt röda att jag kommer vilja plocka dem. Men vad gör man med nypon egentligen? Chutney? Marmelad? Någon som har en idé eller två?

Ps. P3-humor är inte equivalent med Matilda-humor.

I vanliga fall är jag, tycker åtminstone jag själv, en relativt lugn och timid person. En person som i största möjliga mån försöker se saker ur fler synvinklar än min egen. Det händer ju, trots allt, att man ibland ändrar sina åsikter. Men när det kommer till drosophila melanogaster så står jag fast. De driver mig till vansinne! De är överallt. De är små. De är fula. Man börjar ju längta till vintern för mindre!

Apropå det här med dåligt med pengar så kommer jag behöva en del gratisnöjen jag kan ägna mig åt. Om jag nu skulle råka få någon tid över mellan skolböcker och jobbet. Ponera att jag skulle få det, vad är då det bästa att göra med tiden? Jag vet en del saker jag gillar. Testa nya recept är en sådan grej. Nej, jag vet att det inte är gratis i ordets rätta bemärkelse, men hey ”äta bör man, annars dör man”. Bibliotek är ju annars ganska mysiga och de brukar ha en rekorderlig mängd tidskrifter man kan bläddra i. Om man nu vill läsa ännu lite mer, menar jag. Man kan promenera/cykla omkring och upptäcka nya delar av staden. Och så kan man titta på människor. Och det här med att titta på människor, det kan jag göra länge. Medan jag ser människor passera låter jag mina tankar flyga fritt och kreera livshistorier om människorna i fråga. Häromdagen hittade jag ett nytt guldställe för människospaning: banken. Att jag aldrig tänkt på det förut – alla behöver ju pengar! Jag var där för att uträtta ett ärende och det var ungefär femtio personer till från alla möjliga nationaliteter och i alla möjliga utföranden. Mycket, mycket intressant! Någon som kan bidra med något annat klockrent gratisnöje? Feel free to spread the word!

Den här hösten kommer jag ha mindre pengar att röra mig med än jag haft sedan jag flyttade hemifrån år 2004. Jag har bestämt mig för att se positivt på det här och ta det som en ny erfarenhet. Jag inbillar mig just nu att det ska bli spännande på något sätt. Det som inte dödar det härdar ju som bekant. Och att jag ska kola vippen på kuppen känns trots allt inte som en trolig utgång. Alltså blir jag härdad. Och det är man ju gärna. Det är ju lite "kaaarugt" som någon hemmavid skulle sagt.

Ps. Påminn mig gärna om det här när jag får för mig att klaga.

Ett härligt dygn är slut och vi har hunnit med massor. Så blir det om två effektivitets-ess umgås. Promenad längs ån, en stilla strosning på stan (vilken sedermera utvecklades till en flykt undan spöregn, åska och blixtar in på Magnussons för en fika), ostinköp (Charolais, Gaperon, Vully samt en klassisk Brie) och filmhyrning. Vi njöt av goda ostar, god mat, goda drycker. Allt toppat med massa, massa prat som sig bör. Vi hann även med tre Johan Falk-filmer. De njöt vi dock inte så värst mycket av...

Jag tänkte bjuda på inspiration till en bakelse. Får man kalla biskvi bakelse? Nåväl, inspiration till något bakat som jag provade mig fram till förra veckan: Blåbärsbiskvi.

Vi plockade ju massa hallon och blåbär för några veckor sedan när vi var på hemmaplan och de bär som inte blev sylt åkte snabbt in i frysen för att avnjutas i diverse konstellationer fram till nästa bärsäsong. Anyway: Jag gjorde biskvibottnarna på skållade sötmandlar. Gör som ni vill men jag råder er att inte använda färdig mandelmassa, det är så lätt att göra själv. Och att ”ploppa” mandlarna efter skållningen är bland det mest terapeutiska jag vet!

Till 20 stycken bottnar behövs:

100 gram sötmandel

1 ½ dl socker

2 äggvitor

Skålla, skala (jippie!) och mal mandlarna (jag körde dem i matberedaren – klockrent!). Blanda dem sedan med sockret. Vispa äggvitorna lätt och vänd ner dem i mandelblandningen.

Klicka ut smeten på bakplåtspappersbeklädd plåt och grädda mitt i ugnen i ungefär 8 minuter på 175 grader. Låt bottnarna svalna.

Gör under tiden båbärsmoussen. Till den använde jag:

200 gram blåbär

¾ dl socker

1 tsk vaniljsocker

4 gelatinblad

100 gram färskost

2 dl vispgrädde

Blötlägg gelatinbladen, mixa sedan blåbären. Mina var inte helt tidade, tror de hade vunnit på att vara det. Hetta upp en del av blåbärsmixen smält däri gelatinbladen. Resterande blåbärsmix blandas med socker, vaniljsocker och färskost. Häll i gelatinblandningen i blåbärsmixen. Vispa därefter grädden och vänd försiktigt* ned den i blåbärsblandningen. Den här moussen lät jag sedan vila i kylen ett tag (så lång tid det tog för oss att äta middag, en halvtimme kanske).

När moussen fått vila och mandelbottnarna svalnat byggde jag på mousse på bottnarna. En klick på varje – efter behag. Forma gärna moussen toppig för den klassiska biskvilooken. Därefter fick de halvfärdiga biskvierna vila i kylen lite till, liksom för att ”sätta sig” och bli lite mer lätthanterliga. När så skett smälte jag mörk choklad, valfri god sort, över vattenbad. Däri doppades sedan biskvierna. Sammanlagt gick det kanske åt 50 gram choklad. När biskvierna var klara blev det skjuts in i kylen för majoriteten av dem. Någon tog vägen rakt ner i magen och några fick plats i frysen för att avnjutas när andan faller på.

* Med försiktigt menar jag just försiktigt. Riskera inte att blanda runt det så mycket att gräddens fluffighet förgås.

Ja, idag får jag allt tänka om. Vädret beter sig inte som jag hade önskat. Om jag fått bestämma hade det varit samma väder idag som det var igår, men så är inte fallet. Inte ens nära. Så dagens aktiviteter blir andra än först tänkt. Jag tror det blir kortare promenader, mer Johan Falk och fler drinkar. Vi får helt enkelt göra det bästa av situationen. Funderar på om inte en fika också ingår i att situationsanpassa aktiviteter utifrån grådassigt väder inklusive nederbörd till och från. (Mest till).

Min besökande vän påminde mig dessutom om att hon är allergisk mot rotfrukter så det blev till att tänka om även matmässigt. Pizza får det bli. Hemmagjord pizza med mustig tomatsås som får koka länge. Vad vi ska toppa den med får vi väl komma överens om men jag tänker i banorna av pesto, soltorkade tomater, champinjoner, zucchini, mozzarella, färska tomater, ruccola och ett och annat flarn parmesan. Pizza är ju den ultimata filmmaten. Att jag inte tänkte på det från början – går det fort går det fel!

Här kommer en bild på tre skivor hasselnöts- och fikonbröd. Jag tycker det är godast precis som det är. Inget pålägg, inte ens smör. Men med det gör man ju som man vill såklart!

I sommar har jag haft en hel del tid att läsa böcker. Böcker som inte ingår i min utbildning. Kinda najs, huh!? Bland annat har jag plöjt dessa:

Hundraåringen som gick ut genom ett fönster och försvann av Jonas Jonasson

• Fullkomligt otrolig historia som hela tiden förvärras/fördjupas/förvirras. Skriven med ett otroligt broderande språk. Gillart'!

Box 21 av Roslund och Hellström

• Trafficking och spänning i ett sådant omfång att det äcklar mig. Jag lämnades med ett stort tomrum och var helt tagen av berättelsen när jag läst sista sidan. Roslund och Hellström har jag upptäckt den här sommaren och jag ser fram emot nästa ledighet när jag får läsa fler av deras böcker!

Den orolige mannen av Henning Mankell

• Tio år sedan senast släpper Mankell en ny Wallander-deckare. Ganska medioker bok. Underhållande at times, overklig at times. Den funkar, men inte mer.

Prinsessan av Burundi av Kjell Eriksson

• Köpte den för att det utspelar sig i Uppsala, tänkte att det kunde vara kul med lite lokal-crime. Det var det inte. Sommarens bottennapp. Rekommenderas ej – långtradig, inget speciellt språk och jag hade redan långt innan boken var slut räknat ut hur den skulle sluta.

Tre sekunder av Roslund och Hellström

• Dubbelliv och bomber som detonerar. En riktig nagelbitare. Läs den!

Hypnotisören av Lars Kepler

• Jag har något emot att läsa de böcker som är ”hetast just nu”. Har alltför många gånger blivit besviken när jag läst böcker som är som mest hajpade och därför har jag väntat med att läsa Hypnotisören. Såhär i efterhand undrar jag hur fan jag tänkte. Boken är fantastisk om än en aning overklig, men hey, det håller ju! Går inte att lägga ifrån sig så om du har skolböcker du måste läsa parallellt – spara den till nästa lov!

Tre till som inte finns på bild är följande:

Tusen små bitar av James Fray

• Verklighetsbaserad. Droger och behandlingshem. Gripande och bitvis grät jag.
  

Odjuret av Roslund och Hellström

• Den första Roslund och Hellström jag läste. Därefter var jag hooked. Behandlar bastialiska övergrepp mot barn. Framkallar kväljningar. En riktig läsupplevelse.

Nattvandraren av Björn Hellberg

• Historien är inte den mest spännande jag har läst, men den är okej. Hellbergs språk är däremot toppklass – lika finurligt formulerat som frågorna i På spåret när det begav sig. En härlig läsupplevelse språkmässigt!

Det finns så mycket jag vill ha. Så många materiella ting som hägrar. Jag trivs inte med att känna så, men jag kan inte förneka det heller.

Jag (inbillar mig att jag) behöver:

• Nya promenadskor
• Nya träningsskor
• Nya dansskor
• Ett par svarta ballerinaskor
• Ett par grå boots
• Ett par svarta stövlar
• En svart blus
• Strumpbyxor med prickar på
• En smyckeshållare av något slag
• Ett träningskort
• Ett danskort
• En CK-klocka
• En ny dator
• Martiniglas

Och ungefär tusen saker till som jag inte tänker på för tillfället.

Är det inte för sorgligt egentligen. Här sitter jag, en välgödd och (ur ett världsgenomsnitt) välbärgad människa. Jag har en fast inkomst varje månad. Jag har tak över huvudet. Jag har så mycket kläder (och skor) att jag kan variera mig beroende på säsong. Jag har en mjuk säng att sova i. Jag har fluffiga kuddar att vila mitt huvud på. Jag kan duscha varje dag och jag kan äta mig mer än mätt flera gånger varje dag. On top of everything har jag underbara vänner som får mig att utvecklas, en familj som alltid finns där och en fantastisk sambo som behandlar mig som en jämnbördig och som får mig att skratta flera gånger varje dag. Trots allt detta vill jag ha mer. Skämmes ta mig fan!

Om mindre än en månad är det val. Alla (nåväl, de flesta) myndiga svenska medborgare ska göra sin röst hörd. Vi ska välja vilka som ska styra kommunalt, lokalt och nationellt. Jag har full frihet att rösta på vem jag vill i dessa val. Min röst är lika mycket värd som Helle Kleins och som Henrik Brors. Det är ju fint på sitt sätt, men det skrämmer mig lite. I mitt tyce kan jag inget om politik. Jag kan det jag i skolan lärde mig om riksdagen. Såhär i efterhand tyckjer jag att jag borde engagerat mig mer när kunskapen serverades på silverfat (whiteboardtavla). Det lilla jag vet om landstinget och kommunen är pinsamt. Trots detta är min röst lika mycket värd som politiska proffs röster. Den här demokratiska möjligheten måste jag förvalta bättre. Jag ska ner på stora torget och prata med de som står i stugorna där. Idag gick jag omvägar för att slippa. Nästa gång jag är där blir det annorlunda!

Imorgon blir det mer inspirerad, eller framförallt planerad mat. Min vän, tillika före detta svägerska och numer låtsasstorasyster gör mig och Uppsala den äran med ett besök. Jag ser fram emot massa inspirerande samtal, någon promenad, att upptäcka någon ny del av staden samt att visa mina guldkorn. Eftersom det är vardag blir det vegetarisk mat, så jobbar vi i det här hushållet. Det blir ugnsrostade rotfrukter, kokt majskolv och ugnsgratinerad chevré på tunn brödskiva toppad med flytande honung och pinjenötter. Till dessert blir det mer getost, förutsatt att Torgkassen fått in nya fräscha Lingot des Causse eller Fromage Cathare. I annat fall hittar vi på nåt annat. Lite Gino kanske, nån god choklad eller kanske bara popcorn. Får se vad sällskapet tycker passar bäst till Mojitos, Strawberry daiquiris och Johan Falk som är det kvällen kommer bestå av. Can't wait!

Samsung 800jet är en mobil som jag köpte i mars. Jag var kär första veckan. Sen gick det över. Det övergick i hat. Samsung 800jet är helt odrägligt dålig att skriva sms på. Så dålig så att jag i det längsta undviker att göra det. I övrigt har den en 3.5 mm hörlursutgång. Som glappar. Konstant. I den vänstra hörselluren sprakar det. Bara sprak, ingen musik. Dessutom får 800jet ibland för sig att jag har satt i någon kabel i den som ska kunna ge tv-ut och då blinkar en flash om att jag ska välja tv-ut eller usb. Att jag då inte alls satt in någon kabel har ni väl redan förstått. Alldeles nyss upptäckte jag en ny fenomenal feature på 800jet:

Om man slår på timern så räknar den ner tiden, det förväntar man sig ju. Vad man, eller i alla fall jag, också förväntar sig är att den ska larma på något sätt när tiden gått ut. Det gör den inte. Så efter att ha kämpat med surdegen i fem dagar i olika etapper larmas jag inte när de är klara i ugnen. Som tur var hade jag lite koll vid sidan av så de är inte brända, men hur konsistensen är har jag ingen aning om. Vill inte skära i bröden förrän de kallnat heller. Så jag gör det när jag kommer hem från jobbet. Och dit åker jag nu. Jag tar med mig samsung 800jet och åker till jobbet. Sen tar jag med mig samsung 800jet och åker hem från jobbet. Om samsung 800jet sedan någonsin får följa med någon annanstans det får vi se när brödet delats.

Till lunch idag blev det falafel i pitabröd. Jag gillar verkligen falafel och äter dem helst ut pitabröd tillsammans med just yoghurtsås och isbergssallad, tunna gruk- och tomatskivor samt grovt riven morot. Det finns tre splendid:a saker med falafel (utöver att det är asgott):

1. Det är rättså billigt och nyttigt.

2. Man gör det i en mixer (lite disk).

3. Funkar perfekt att frysa.

Vi gör alltid våra falaflar som små platta biffar de passar bättre i pitabrödet och får en jämare stekyta då, tycker vi.

Till en sats använder vi:

En burk kikärtor a' 400 gram alternativt 250 gram egenkokta, frysta.

1 finhackad gul lök.

1 pressad vitlöksklyfta.

(minst) 1 tsk mald spiskummin

0.5 tsk salt

0.5 dl hackad persilja om man har färsk, annars fryst efter behag.

2 krm sambal oelek

2 msk majsstärkelse

Smör att steka i.

Skölj kikärtorna. Skala och hacka löken. Mixa alla ingredientser i en mixer. Stek varje ”biff” ungefär 2 minuter/sida. Simple as that! Receptet går utmärkt att dubbla eller tredubbla eller, ja ni fattar. Se bara till att allt får plats i mixern.

Till detta serverar vi då alltid yoghurtsås. Den kan se lite olika ut beroende på vad som finns hemma. Men typ:

4 dl yoghurt (valfri naturell sort, behöver absolut inte vara turkisk/grekisk. Vi kör alltid på vanlig ”frukostyoghurt” och det enda som händer är att såsen blir lite rinnigare).

Hackad persilja (fryst eller färsk) tills såsen får nog många gröna prickar i sig.

Flytande honung, två matskedar ungefär.

Saft från citron eller lime, typ en hel lime eller en halv citron.

0.5-1 tsk sambal oelek.

Blanda. Ställ kallt, eller på bordet.

Hade inga tomater och morötter, men det gick ner ändå!

Promenaden var fantastisk! Jag har hittat ett nytt stråk där jag kan gå utan att få minsta känning i mina benhinnor. Den nya slingan består av (enligt egen uppskattning) 90 procent grusvägar vilket jag är oerhört glad över – det är så skonsamt mot både mina benhinnor (som jag pajjade på löpband år 2006 på Nya Zeeland) och mina knän som, liksom resten av min kropp, förändrades drastiskt ifråga om spänst och uthållighet strax efter min tjugofemårsdag. Till det sämre.

Nog om promenaden – vad väntade mig när jag kom hem? Hade degen jäst klart? Nej, inte riktigt så jag fick pula omkring här hemma med lite annat i väntan på den. Men nu några timmar senare är den utbakad och tre bröd står och jäser under en bakduk i mitt kök så nu ska jag vänta ytterligare en och en halv timme innan jag får skjutsa in dem i ugnen. Mitt tålamod är inte det bästa, men jag ska vara stark och låta dem ta tid på sig. Reward:en blir ju så mycket större när de väl är klara. Det vet jag ju.

Ps. Jag vill vara Johanna Koljonen. Eller åtminstone prata finlandssvenska!

Ni vet hur det vissa morgnar inte är några som helst problem att gå upp. Imorse var en sådan morgon. Klockan åtta studsade jag upp ur sängen – dels hade jag fått åtta och en halv timmes sömn, dels hade jag en deg som väntade på mig. Degen var (är) en surdegsgrund som stått och surnat till i fem dagar, lmed lite extra mjöl sedan igårkväll. Och klockan 8:00 var den alltså redo att gå från att vara en grund till att bli en deg. Sagt och gjort: mer mjöl, lite vatten, fikon och hasselnötter blandades nästan tio minuter i bakmaskinen. Än så länge ser det hoppfullt ut, men det är nog tre timmar kvar innan jag kan baka ut degen till limpor (som sedan ska jäsa ännu mer). Men som det sägs: ”Tid är det enda man har gott om” (hmpf) så jag sysselsätter mig med en promenix nu och återkommer när utbakningen har skett.

To be continued...