trasmattans

Jag är mitt i en kaotisk pm-skrivnings-uppgift. Det värsta med eländet (för det är just ett elände den är) är att den är så öppen. Den går att tolka på, i runda slängar, två tusen olika vis. Det kan ju kanske tyckas spännande på ett sätt. Men det är också precis tvärs emot hur man är van att lära sig och därför blir det en stor utmaning. Utmaningar är förvisso till för att krossas och tids nog ska jag vara där. Det känns bara lite tungt just nu. Inser dessutom att alla tolkar uppgiften olika vilket gör att man inte kan hjälpa varandra (kan det vara ytterligare en av lärarens pedagogiska aspekter, I wonder?). Om jag bara hade upplevt att jag fått en gnutta mer hjälp på föreläsningarna eller lite lite tydligare instruktioner hade det känts enklare, vill jag tro i alla fall. Men som läraren sa förra veckan: Det gör ont att lära om sig. Och tidigare har jag inte arbetat på det här viset, alltså lär jag nu om mig. Om det gör ont? Jo. Nog känns det när man sliter sitt hår allt.