Den största förloraren

Ikväll börjar biggest looser i svensk tappning. Vad tycker vi om det programmet, hörrni? Jag har sett några program i den amerikanska versionen och jag är kluven. Å ena sidan kan jag tycka att det är pinsam tv. Och att det är synd om dessa människor som måste förnedra (om det nu är det de gör?) sig i tv för att de ska få hjälp att bli av med sin övervikt. Å andra sidan tycker jag att det är väl bättre att de får hjälp så än att de helt blir utan hjälp. Dessutom är det ju en total livsstilsförändring som förespråkas, det är inget quick fix a'la Anna Skipper direkt. Och above all - det blir ju trots all eventuell moralpanik förbaskat bra tv! Det är blod, svett och tårar och det både berör och upprör.

Återstår att se hur den svenska efterapningen ter sig. Spännande!

Update: Ja, men nog tycker jag det där var helt okej. Men var det inte lite taskigt att några stackare fick lov åka hem redan första programmet? Alla hade väl kunnat få stanna ett program och få in tänket ordentligt. Jag tänker mig att det hade givit deltagarna större möjlighet att ta med sig kunskap nog för att ha större chans till att lyckas även på hemmaplan.

Ps. Ska inte sticka under stol med att jag blev lite chockad över att finna en kille som gick gymnasiet samtidigt som jag i startfältet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0